Skolan är över, men vad händer med oss?


.. 2012-06-12 @ 00:04:08 / KATEGORI: Allmänt
Nu har jag, precis som många andra i Sverige tagit studenten. Men många andra har kanske inte kämpat lika hårt som jag. Somliga har kanske kämpat mer och somliga mindre. Men mina tre skolår har varit långt från perfekta. Jag har slitigt med mentala svackor så som fysiska. Jag har kämpat för att hitta viljan och för att behålla den när den väl blivit funnen. Jag har haft roligt samtidigt som jag inget hellre velat än sticka ifrån allt. Jag har hittat kärlek, i både en och många personer i form av en underbar och varm pojkvän och i en klass som för mig blivit en familj.

SP3I
Jag kom in, stressad och nervös, i en klass som redan hade sammanhållning, som redan var sammansvetsade och, vad jag själv tyckte, inkräktade. Jag höll modet uppe och skrattade min väg igenom alla hinder medan jag innerst inne grät av rädsla att inte bli omtyckt eller att inte klara mig genom skolan. Men ni SP2I/SP3I hjälpte mig att inse att ta skolan, inte bara med allvar, utan med ro och glädje. Dagarna som brände och sved i nacken blev umbärliga när Johan och Wilhelm jävlades med Carin, när Maja tjöt av glädje, när Olof sa "Chilla" eller när Viktoria himlade med ögonen på ett sätt som bara hon kan. Dagarna blev roliga när Sliva manade på om politiskt inkorrekta ledare på hennes högljudda och alldeles underbara sätt och dagarna blev underbara när Charles kom in i klassrummet, lite för sent för Ingers godkännande, och visade upp sin lugna gestalt, nickade med huvudet och blinkade med ögat.
Dagarna blev hysteriskt roliga när Johan åkte hem pga "migränanfall" och dagarna blev oumbärligt roliga när Johanna ramlade av stolen utan någon helst anledning.

En familj. En familj bestående av så många olika karaktärer. Tysta, glada, högljudda, lättirriterade, syniska, sarkastiska, skrattiga, iaktagande, impulsiva, trötta, pessimistiska, optimistiska och alldeles alldeles underbara karaktärer.
Ni kommer föralltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, inte bara för att ni är sådana fantastiska människor utan för att ni hjälpte mig genom två jobbiga år när jag behövde det som mest. Jag kan i ärlighetens namn säga att jag aldrig varit mer redo att lämna skolan, men jag kan också säga att jag aldrig varit mer rädd över att lämna er.

Så jag vägrar helt enkelt säga "Hejdå".
Jag säger helt enkel:
På återseende, kära klass!


#Last lesson EVER in High School


.. 2012-06-01 @ 17:48:07 / KATEGORI: Allmänt
Ja. Idag hade jag min allra sista lektion någonsin på Vasaskolan. Det känns overkligt, nervöst och jävligt jävligt skönt. Jag har nog aldrig varit så redo att lämna skolan bakom mig! Någonsin! Höstens fysikstuderande känns lätt som en plätt och efter hösten kommer alla äventyr som jag väntat hela livet på.

Men först: Studentveckan